Enligt WTO gick världshandeln ned med 12% förra året. Det är den värsta ekonomiska nedgången sedan 1945. Under samma period tappade den Kinesiska världshandeln 13%, alltså ytterligare en procent mer än världshandeln.
Nu börjar världen sakta märka en förbättring av ekonomin och hjulen börjar så sakta rulla igen.
Då inträffar ett oväntat problem i Kina.
De alltid så villiga arbetarna som lämnar sina byar för att söka fabriksjobb i städerna har upphört att strömma till. Då rekryterarna förr bara behövde ställa sig vid en tågstation för att fylla fabrikernas behov är man nu helt oförberedd på att det kan gå dagar då man inte lyckats rekrytera en enda arbetare.
Det finns flera orsaker till den sinande strömmen villiga arbetare.
De stora uppsägningarna som gjordes under 2008 och 2009 har gett de stora fabrikerna dåligt rykte som arbetsgivare. Ryktet förbättras inte då flera fabriker har använt sig av olagliga kemikalier och orsakat sjukdom och lidande för arbetarna utan att ersätta dem.
Delar av produktionen har flyttat från de stora fabrikerna i de stora städerna till mindre fabriker runt om i landet. Och vem vill inte arbete i närheten av sin familj även om lönen inte är lika hög?
Det som ska bli intressant att se är om alla de utlandsägda fabrikerna lyckas att rekrytera den nya personalen som behövs för att möta konjunkturuppgången. Och kommer man att lyckas hålla lönerna på den låga nivå som behövs för att Kina ska vara den självklara platsen för produktion?
Kina har idag stora delar av världsproduktionen i sitt land men i samma sekund som landet tappar sin ekonomiska konkurrenskraft kommer landet att tappa den produktionen till ett annat låglöneland.
Med tanke på hur mycket verksamhet som har förlagts till Kina från övriga världen, och den självklara ekonomiska framgång som ar funnits i Kina kan denna förändring i arbetstillgången skaka hela världen. Samtidigt kan detta vara en tillfällig nedgång som snabbt vänder igen när ryktet om jobben börjar sprida sig runt om i Kina.
