En av många vackra paviljonger som finns på tempelområdet.

En vacker dekoration.

Portalen mellan främre och inre gården.

Den stora tempelbyggnaden.

Jag framför betygen för de tjänstemän som godkändes i examen.

Staty av Konfucius själv.

Det är ett aktivt kloster med ett antal munkar men öppet för allmänheten att besöka mot en entréavgift.

Gatorna runt templet är fulla med butiker som säljer religiösa föremål och rökelser. Rökelser i stora mängder.

Själva klostret är uppdelat i flera gårdar med olika hallar i byggnader organiserade i efter storlek så nästa byggnad alltid är större en byggnaden innan. Inne i flera av salarna är det fotograferingsförbud och munkarna verkställer det förbudet med kraft. Vid mitt besök jagades en kvinna ut ur en sal under höga skrik av en munk som vildsint slog efter henne med en bok.
Så jag respekterade fotograferingsförbudet. Så jag har ingen bild från den största salen, Wanfoge, där det finns en stor Buddhastaty, 26 meter hög varav 18 meter syns, skuren i ett enda stycke av vit sandelträ. Men Krister smög till sig en bild så ni kan se statyn på hans blogg.

Det står stora rökelsefat runt om på gårdarna. De ryker hela tiden då folk tänder rökelsepinnar hela tiden under sin bön. Jag påpekade för min guide att de flesta som bad var kvinnor. Hon förklarade då att kvinnor kommer till det här templet som unga för att be Buddha om en god man. När de sedan är gifta kommer de och ber om att få föda en pojke. Och får de en flicka kommer de till templet och ber för att deras dotter inte ska drabbas av samma öde som dem, att föda en dotter. Om det är sant eller inte vet jag inte men så fick jag det förklarat för mig.

På väg in i templet.

En av många vackra byggnader inne i templet.

Tyvärr har jag ingen minnesanteckning angående denna klocka.

De här små tornen fanns runt om i templet. Man singlade in slantar och lyckades man landa högst upp i tornet skulle önskningar slå in.

Den gyllene och gott skrattande Framtidens Buddha, Maitreya, i salen Tianwangdian.

Ett av templens många rökelsefat.

Kvinnor som knäböjer i bön.

Det är en vacker park och där finns områden med många människor men det finns även möjlighet att hitta en stilla plats för sig själv.

Byggnaderna i parken är otroligt vackra och sedan 1998 finns de med på Unescos världsarvslista.

Tidsmässigt byggdes tempelområdet samtidigt som Kejsarens palats i den förbjudna staden.

Templet användes av kejsaren för att be himlen om nåd och god skörd det kommande året. Kejsaren ansågs ha tagit på sig hela folkets skuld och synder och genom en ceremoni som tog flera dagar blidkade han himmelen. Ceremonin var förbjuden för vanliga människor att se, de skulle hålla sig inomhus. Ceremonin innehöll både fasta, en symbolisk plöjning och sådd samt offergåvor på himmelens altare.

Ceremonin genomfördes femton dagar in i den första månaden enligt månkalendern, den dag som även är lyktfestival.

Himmelens tempel och parken är väl värt ett besök. Men tänk på att avsett ordentligt med tid så du kan strosa genom parken i lugn och ro.

Himmelens altare. Det ligger i den södra delen av parken.

Mittpunkten av altaret anses vara där de fyra väderstrecken och jorden och himmel möts. Därför står folk på mittstenen och sträcker händerna upp i luften och ”rör vid himlen”.

Salen för bön om goda skördar.

Röda trappans väg. Under mitt besök inträffade en solförmörkelse. Därför tittar alla på bilden upp mot himmelen.

Solförmörkelse.

Tempelhallen Qiniandian.

Qiniandian igen.

Pardans anses vara god motion i Kina och runt om i parken dansades det för fullt.

En av många sångare i den långa korridoren. Seniorer har gratis inträde i Pekings parker och dagtid dominerar de besökarantalet.

Att sparka en fjäderboll runt i en grupp var populärt.