Mitt Kina – 我的中国

I staden Anqiu har man lanserat ett program för att förbättra de offentliganställdas service och attityd. En del av detta program är att utse årets bästa och sämsta tjänsteman.

Det är dock lite luddigt vilka kriterier som ska användas och vilka som ska göra urvalet av årets sämsta tjänsteman. Något som har gjort folk lätt upprörda eftersom tjänstemän som är duktiga på att smita undan arbete men framstå som goda arbetare inför sina överordnade inte kommer att straffas utan det är mer troligt att en enkel tjänsteman på gräsrotsnivå drabbas.

Flera intervjuade tjänstemän säger dock att pratet om att utse en dålig tjänsteman har påverkat dem då de anser det vara en stor förlust av ansikte att bli utsedd.

Att förlora ansiktet, ett uttryck för att förlora heder och anseende. Något som är mycket viktigt i det kinesiska samhället.

Efter den katastrofala gisslandramat på Filipinerna där 8 kineser från Hongkong dog är relationerna mellan Filipinerna och Kina kärva.

I Hongkong har tusentals samlats för att sörja och kräva att de ansvariga utreds och ställs till svars för händelsen. Det finns bland annat uppgifter på att polisen tackade nej till specialutbildade gisslanförhandlare.

Som en reaktion på händelsen har den kinesiska staten förbjudit turistresor till Filipinerna.. Den flygtur som gick två gånger i veckan mellan Hongkong och Laoag ställs nu in på grund av det minskade antalet resande. Och även den flygrutt som går till Laoag från Kaoshiung i Taiwan kommer med all säkerhet att ställas in efter den kraftigt sjunkande efterfrågan, trotts att Taiwan inte berörs av det kinesiska förbudet.

Kinesisk polis har problem med att få behålla kinesernas förtroende. I samma takt som Kina utvecklas ställs det större krav på samhällsfunktionerna och fråga är om polisen hänger med i utvecklingen.

För tio år sedan slog man en bekännelse ut ur en mordmisstänkt. Morddomen gav många av de inblandade poliserna ett stort steg i karriären. Problemet uppstod tidigare i år då mordoffret dök upp livs levande i sin hemstad. Det blev stor skandal med utredningar mot polisen och intervjuer av den misshandlade mannen i rikstäckande media. Och många av de senaste årens domar i det distriktet ifrågasätts nu.

I juni misshandlade polisen en kvinna som de tog för en vanlig kines som försökte ta sig in i ett partihögkvarter för att klaga, Hon fick rejält med stryk och nekades vård. Men så visade det sig att hon var fru till en partipamp. Ytterligare en skandal som gjordes värre av att polisens agerande försöktes ursäktas med att de inte visste att hon var gift med en politisk ledare. Ett uttalande som fick övriga kineser att ifrågasätta om polisen hade rätt att misshandla vanliga kineser.

I kampen mot prostitution som då och då pågår intensivt runt om i landet tog polisen i Henan till den moderna tekniken och publicerade bilder på misstänkta prostituerade och misstänkta kunder. Man sysslar även med publika ”skam parader” där bundna misstänkta prostituerade tvingas att paradera på gator och torg för att skämmas.
Ett agerande som har fått folk att bli förbannade. Misstänkta kvinnor behandlas på det här sättet samtidigt som fällda korrupta makthavare kommer undan så mycket billigare.

Säkerhetsministeriet har nu förbjudit polisen att fortsätta med ”skam parader” och att hänga ut misstänkta på internet.

Hán Hán är en ung författare i Kina som bloggar och driver med kinesiska myndigheter och företeelser. Han har ingen politisk agenda utan har starka åsikter som han inte tvekar att ventilera.
Han har bland annat varit i kontroverser med kända författare och bokförläggare samt rockartister, då han har kritiserat deras verk eller fått försvara sina egna.

I år har Time magazine placerat Hán Hán på listan bland de 100 mest inflytelserika personerna i världen. Han tog platsen för sin debutroman om en ung man som hoppade av skolan i Shanghai.

Hán Hán är även racerförare och har haft stora framgångar tillsammans med Shanghai Volkswagen 333 racing team.

Hán Hán öppnade 2009 sin egen bokförsäljning på nätet. Och i år är han redaktör och producent för ett nytt magasin kallat Party som har sålt slut på sina upplagor.

Det var när han gjorde reklam för magasinet Party på Hong Kongs bokmässa som han pratade om att han skrivande påverkades av den kinesiska censuren. Så även en av Kinas mest uppkäftiga bloggare anpassar sig till statens krav via självcensur.

Jag har tidigare skrivit om hur Internet och innehållscensur hanteras i Kina:

• Internet i Kina
• Hårdare regler för Internetcaféer
• Exit Google?
• Google och Kina (igen)
• Kampen mot pornografi
• Google hotar att lämna Kina

I Kina fungerar inte Internet som man är van vid hemifrån. I sin iver att ”skydda” medborgarna från dåliga influenser och skapa ”harmoni” på nätet använder sig den Kinesiska staten av avancerade brandväggsfunktioner och innehållsskanning.

Dels spärras vissa webbplatser helt. Vilket innebär att självklarheter som Facebook, Youtube eller Plurk inte är tillgängliga. Och dels skannas all trafik så Internet är hela tiden trögt och titt som tätt har man inte tillgång till bilderna på en webbplats även om man når själva webbplatsen och dess övriga innehåll.

Det finns tekniska möjligheter att ta sig runt denna begränsning. Det gör man genom att surfa via så kallade proxyservrar. Men för att innehållsskanningen inte ska slå till behöver man använda krypterad trafik vilket kräver klienter. Så det är inte helt smidigt.

Innehållsleverantörer som vill verka i Kina måste ha licensavtal med den Kinesiska staten och bland annat underställa sig deras censurregler. Google tog strid mot detta tidigare i år och pratade om att helt dra sig ur den Kinesiska marknaden men ser nu ut att ha vikit sig och ansökt om förlängning av sin licens.

Förutom att man censurerar sådant som kan skada statens eller partiet har man hård inställning mot porr. Jag såg ett program på CCTV:s engelskspråkiga kanal när jag var i Peking om porr på Internet. Och deras moralpanik inför sex och porr på Internet slår den kristna högern i USA med hästlängder.

Så vad finns på det kontrollerade och styrda Internet i Kina? Ungefär det samma som i resten av världen men i kinesisk form. Har man inte Facebook så bygger man en kinesisk klon, likaså bygger man kloner av Youtube och andra kända webbplatser.
Så bygger du en lyckad webbplats som får ett internationellt genombrott ska du snabbt skapa kontakter i Kina, skaffa licens och bygg en kinesisk kopia. För gör du inte det kommer någon annan snabbt göra det.

Jag tror att skapa begränsningar av intryck från andra delar av världen som den kinesiska staten gör aldrig kan leda till framgång. Och det är inte bara den kinesiska befolkningen som blir lidande. Även vi utanför Kina blir utan intryck från Kina. Miljoner användare blir inlåsta i en lokal ankdamm i Kina.