Mitt Kina – 我的中国

Lucy har de senaste dagarna jagat runt hela Tianjin för att presentera mig för familj, släkt och vänner. Och när kineser umgås så äter de. Och de äter mycket vid varje tillfälle. Och är det inte mat dricks det mängder med te.

Och jag är storvuxen och gillar mat, men nu börjar det bli väl mycket för mig. Lunchen igår bestod av huo guo med Lucys väninnor. Det är en typ av kokande fondue mitt på bordet som man lägger i kött, fisk och grönsaker i och äter av varefter de blir klara. Gott var det men jag hade ingen chans att äta samma mängd som damerna runt bordet.

Sedan blev det transport till ett shoppingcenter där varje liten butik stor som ett svenskt villagarage hade egna ägare. Här fick jag köpta skjortor till det löjligt låga priset 20 yuan styck, men tyvärr fanns det bara två i min storlek. Därefter blev det te i en av butikerna som ägs av Lucys väninna.

Och sedan när jag var övermätt och trött bar det iväg till restaurangen Flower Garden för familjemiddag. Restaurangen är berömd för sina dumplings och det åt vi mängder av.

Det var trevligt men vad trött jag var när kvällen var slut. Jag hade tillbringat hela dagen i umgänge med kineser som kan lite eller ingen engelska. Men de pratar hela tiden och trotts att min kinesiska är helt värdelös försöker jag hänga med och det slutar med att jag får ont i huvudet. Samtidigt ska jag försöka vara trevlig mot alla nya människor jag möter.

Idag ska vi tydligen på bio. Engelskspråkig film har jag blivit lovad. Och så blir det mer mat.

Lunch med Lucys väninnor

Familjemiddag, jag är placerad i högsätet bredvid Lucys mamma, familjens överhuvud

Det var länge sedan jag var i Peking. Snart är det ett helt år sedan jag vandrade på de hårt trafikerade gatorna och besökte de berömda sevärdheterna. Men det jag verkligen saknar är två serveringar som blev väldigt speciella för mig under mitt senaste besök. Jag tänker på MTR Drinking express och restaurangen med grillspetten.

De senaste dagarna har jag vaknat hungrig efter att ha drömt hela natten om kycklingvingar marinerade i honung, peppar, vitlök och strong samt x-strong vad nu den marinaden kunde innehålla. Fruktansvärt gott var det och jag saknar grillspetten.

Och jag kan känna smaken av de olika dryckerna som serverades på MTR. Iskalla drycker i den varma fuktiga Pekingluften. Trevliga människor som inte förstod vad jag sa men ändå lyckades servera mig exakt vad jag önskade.

Och jag saknar de smått galna taxichaufförerna som körde som biltjuvar och blev griniga som små barn när man inte hade jämn växel utan var tvungen att betala med större sedlar.

Och jag saknar Pekinganka. Denna smaksensation som är så unik och god. Och inte att förglömma färska nudlar.

Ja jag saknar verkligen mitt Peking.

Jag får e-post från Kina om att man nu i Tianjin hamstrar salt i rädslan för strålning från Japans havererade kärnkraftverk. Även Krister skriver i sin blogg om den ofantliga hamnstringen av salt i Peking. Man hamstrar salt för att det innehåller jod som ska skydda sköldkörteln vid strålning.

Men det är inte bara salt som hamstras. Även andra matvaror köps in för att man ska vara beredd på en katastrof.

Jag hoppas att alla har hittat till den fantastiska tv-serien ”Kinas mat” som sänds på SVT1 torsdagar klockan 20.30.

När jag skriver det här har man i det senaste tv-sända avsnittet besökt Peking och ätit Pekinganka. Och jag måste erkänna att när man i avsnittet äter anka inlindad med lök i en tunn pannkaka kunde jag känna smaken i min mun. Mitt senaste möte med ankan är fortfarande färskt i mitt minne.

Serien kan även ses på svtplay.se, jag länkar till den men vet inte hur länge adressen är giltig. Serien har även en egen avdelning på SVT:s webbplats.

När jag såg inslagen från Peking fick jag en fruktansvärd längtan tillbaka till denna fantastiska stad. Det är lite konstigt att jag som är uppvuxen och har levt mitt liv i en svensk småstad är så väldigt förtjust i en pulserande storstad som Peking.

Det är inte så att jag längtar tillbaka dit varje dag men varje vecka får jag minnesblinkar från mina två resor dit. Det kan handla om smak på mat eller att jag läser något eller ser på TV. Men resultatet är alltid det samma, jag minns med glädje och sedan längtar jag tillbaka.

Första gången jag såg teägg var min reaktion att det såg riktigt äckligt ut. Enligt min vana skulle ägg vara vita och bruna ägg signalerade att något var fel med äggen. Det krävdes lite lock och pock från mina kinesiska vänner innan jag provade. Och det var självklart inget fel på äggen, jag tyckte de var riktigt goda. Äggen tar smak efter kryddningen så det är inte säkert att alla gillar dem.

Jag blev sugen på lite teägg i helgen så jag kokade några och passade på att dokumentera det hela i bilder.

Idén med teägg är att skapa vackra och smakrika ägg. Det uppnår man genom att först hårdkoka äggen och sedan spräcka äggskalen och därefter låta äggen sjuda i en kryddig lag. Lagen består av te, soja och kryddor. Du hittar ett bra recept på Allt om mat.

Vi börjar med att hårdkoka några ägg.

När äggen är hårdkokta spräcker vi äggskalen lite försiktigt, akta så inte skalbitar lossnar

Blanda lagen i kastrullen och lägg försiktigt tillbaka äggen. Låt äggen sjuda i c:a 30 minuter. Låt sedan äggen ligga i lagen och svalna.

När äggen har svalnat är det bara att fiska upp dem från lagen.

Så är det bara att skala äggen och servera dem.