En av de vackraste platserna jag såg i Peking var Lamatemplet, Yonghegong, Templet för harmoni och frid.
Det är ett aktivt kloster med ett antal munkar men öppet för allmänheten att besöka mot en entréavgift.
Gatorna runt templet är fulla med butiker som säljer religiösa föremål och rökelser. Rökelser i stora mängder.
Själva klostret är uppdelat i flera gårdar med olika hallar i byggnader organiserade i efter storlek så nästa byggnad alltid är större en byggnaden innan. Inne i flera av salarna är det fotograferingsförbud och munkarna verkställer det förbudet med kraft. Vid mitt besök jagades en kvinna ut ur en sal under höga skrik av en munk som vildsint slog efter henne med en bok.
Så jag respekterade fotograferingsförbudet. Så jag har ingen bild från den största salen, Wanfoge, där det finns en stor Buddhastaty, 26 meter hög varav 18 meter syns, skuren i ett enda stycke av vit sandelträ. Men Krister smög till sig en bild så ni kan se statyn på hans blogg.
Det står stora rökelsefat runt om på gårdarna. De ryker hela tiden då folk tänder rökelsepinnar hela tiden under sin bön. Jag påpekade för min guide att de flesta som bad var kvinnor. Hon förklarade då att kvinnor kommer till det här templet som unga för att be Buddha om en god man. När de sedan är gifta kommer de och ber om att få föda en pojke. Och får de en flicka kommer de till templet och ber för att deras dotter inte ska drabbas av samma öde som dem, att föda en dotter. Om det är sant eller inte vet jag inte men så fick jag det förklarat för mig.
På väg in i templet.
En av många vackra byggnader inne i templet.
Tyvärr har jag ingen minnesanteckning angående denna klocka.
De här små tornen fanns runt om i templet. Man singlade in slantar och lyckades man landa högst upp i tornet skulle önskningar slå in.
Den gyllene och gott skrattande Framtidens Buddha, Maitreya, i salen Tianwangdian.
Ett av templens många rökelsefat.
Kvinnor som knäböjer i bön.
