Parken där Himmelens tempel ligger är stor, riktigt stor. Där finns stora gräsytor och många skuggande träd.
Det är en vacker park och där finns områden med många människor men det finns även möjlighet att hitta en stilla plats för sig själv.
Byggnaderna i parken är otroligt vackra och sedan 1998 finns de med på Unescos världsarvslista.
Tidsmässigt byggdes tempelområdet samtidigt som Kejsarens palats i den förbjudna staden.
Templet användes av kejsaren för att be himlen om nåd och god skörd det kommande året. Kejsaren ansågs ha tagit på sig hela folkets skuld och synder och genom en ceremoni som tog flera dagar blidkade han himmelen. Ceremonin var förbjuden för vanliga människor att se, de skulle hålla sig inomhus. Ceremonin innehöll både fasta, en symbolisk plöjning och sådd samt offergåvor på himmelens altare.
Ceremonin genomfördes femton dagar in i den första månaden enligt månkalendern, den dag som även är lyktfestival.
Himmelens tempel och parken är väl värt ett besök. Men tänk på att avsett ordentligt med tid så du kan strosa genom parken i lugn och ro.
Himmelens altare. Det ligger i den södra delen av parken.
Mittpunkten av altaret anses vara där de fyra väderstrecken och jorden och himmel möts. Därför står folk på mittstenen och sträcker händerna upp i luften och ”rör vid himlen”.
Salen för bön om goda skördar.
Röda trappans väg. Under mitt besök inträffade en solförmörkelse. Därför tittar alla på bilden upp mot himmelen.
Solförmörkelse.
Tempelhallen Qiniandian.
Qiniandian igen.
Pardans anses vara god motion i Kina och runt om i parken dansades det för fullt.
En av många sångare i den långa korridoren. Seniorer har gratis inträde i Pekings parker och dagtid dominerar de besökarantalet.
Att sparka en fjäderboll runt i en grupp var populärt.
