Den kinesiska akademikern Fang Li Zhi har avlidit i Arizona, USA.
Fang Li Zhi ansågs vara en av förebilderna och inspiratörerna för upproret på Himmelska Fridens torg i Peking 1989.
I samband med att regimen krossade upproret kallades Fang Li Zhi, en stor marionettmästare och regimen skyllde delvis upproret på honom då hans texter och tal ansågs ha förlett studenterna som deltog. Fang Li Zhi blev utesluten ur kommunistpartiet och förlorade sin tjänst på universitetet. Han och hans fru efterlystes men tog skydd på den amerikanska ambassaden.
Efter mer än ett år i flykt på ambassaden fick Fang Li Zhi med fru tillstånd att resa till USA för att få sjukvård. Regimen påstod då att paret hade visat tecken på ånger. Paret återvända aldrig till Kina.
I Kinesisk media nämns inte Fang Li Zhis dödsfall. Men kinesiska sociala medier sprider nyheten.
Borgmästaren i den Japanska staden Nagoya har gjort ett uttalanden som får blodet att koka hos många kineser, framförallt kineser i Nanjing.
Befolkningen i staden Nanjing utsattes för en massaker av den ockuperande Japanska armen under anfallet av staden 1937. Efter att att staden intagits startade en sex veckor lång våldsorgie med mord och våldtäkter. Historiska siffror säger att 300 000 människor dog. Denna massaker är ett av många krigssår i den kinesiska folksjälen.
År 1978 blev Nanjing och den Japanska staden Nagoya tvillingstäder, men nu är läget mellan städerna mycket spänt. Detta efter att borgmästaren i Nagoya gjort uttalanden i stil med ”endast normala krigshändelser skedde i Nanjing” och ”Kina borde inte ljuga och påstå att 300 000 människor dödades i Nanjing 1937″.
Sina påståenden grundar borgmästare Kawamura Takashi bland annat på att hans far besökte Nanjing 1945 som Japansk soldat och blev vänligt bemött av civilbefolkningen i staden.
Borgmästare Kawamura säger sig vara villig att besöka Nanjing och debattera stadens historia. Jag föreslår att han undviker det för det finns en stor risk att han får rejält med stryk om han dyker upp.
Filmen utspelar sig under Japans invasion av Nanjing (Nanking) år 1937 och är full av våld, blod, krig, våldtäkt, svek och mod. Människor som i en förtvivlad situation förändras och blir hjältar på olika sätt. Filmen berör på många sätt.
Filmens kinesiska titel anspelar på den kinesiska klassikern ”Drömmar om röda gemak”. Jin Ling är ett gammalt namn för Kinas gamla huvudstad Nanjing och shi san chai betyder tretton hårnålar. I klassikern syftar de tolv hårnålarna på de tolv viktiga kvinnokaraktärerna, i filmen är det 13 andra karaktärer. Visserligen även här tolv kvinnor men den trettonde, ja ni får se filmen.
Jag kan tyvärr inte hitta några uppgifter på när filmen kan komma till Sverige, om den kommer hit.
Filmens japanska karaktärer är inga trevliga personer. De sysslar i huvudsak endast med att döda och våldta. Och de gör det på ett grymt och utstuderat sätt samtidigt som de gör allt för att se ut som karikatyrer av japanska soldater under andra världskriget. Det är självklart något som är avsiktligt från regissörens sida då kinesernas hat mot japaner alltid ligger och bubblar under huden på dem. Ofta vid visningar av sådana här filmer utsätts bilar av japanska märken för repningar och andra sabotage och japanska butiker saboteras och/eller hotas.
Filmen fick lite oväntad uppmärksamhet då huvudrollsinnehavaren Christian Bale under premiärvisningen av filmen i Kina försökte träffa aktivisten Chen Guangcheng i hans hemstad. Det gick inget vidare då kinesiska myndigheter avvisade honom, med en viss mängd våld. Men det hela filmades av ett filmteam från CNN och finns tillgängligt för hela världen att se.
Det finns ett italienskt kvarter i Tianjin och idag besökte vi området för att se vad det erbjuder.
Det är ett antal gator som i huvudsak erbjuder restauranger med italiensk eller europeisk stil. Det är självklart dyrt. Framförallt när det gäller den importerade ölen, den kostar precis som hemma.
Det finns även ett antal butiker som erbjuder allt från billiga venetianska masker till dyrt importerat italienskt vin. Och en butik sålde handtillverkade fioler. Där stod en europeisk besökare och provspelade en av fiolerna. Det lät bra, om det berodde på fiolen eller violinisten vet jag inte.
Området ger ett gemytligt intryck. Det är fullt av turister men känslan blir aldrig att det är en turistfälla. Restaurangen vi åt på hade hög standard på maten och servicen och jag återvänder gärna till området för att besöka fler restauranger.
En fontän vid det italienska kvarteret
Lucy tyckte maten var god
Jag var glad för jag fick resans hitintills enda öl
Lucy har de senaste dagarna jagat runt hela Tianjin för att presentera mig för familj, släkt och vänner. Och när kineser umgås så äter de. Och de äter mycket vid varje tillfälle. Och är det inte mat dricks det mängder med te.
Och jag är storvuxen och gillar mat, men nu börjar det bli väl mycket för mig. Lunchen igår bestod av huo guo med Lucys väninnor. Det är en typ av kokande fondue mitt på bordet som man lägger i kött, fisk och grönsaker i och äter av varefter de blir klara. Gott var det men jag hade ingen chans att äta samma mängd som damerna runt bordet.
Sedan blev det transport till ett shoppingcenter där varje liten butik stor som ett svenskt villagarage hade egna ägare. Här fick jag köpta skjortor till det löjligt låga priset 20 yuan styck, men tyvärr fanns det bara två i min storlek. Därefter blev det te i en av butikerna som ägs av Lucys väninna.
Och sedan när jag var övermätt och trött bar det iväg till restaurangen Flower Garden för familjemiddag. Restaurangen är berömd för sina dumplings och det åt vi mängder av.
Det var trevligt men vad trött jag var när kvällen var slut. Jag hade tillbringat hela dagen i umgänge med kineser som kan lite eller ingen engelska. Men de pratar hela tiden och trotts att min kinesiska är helt värdelös försöker jag hänga med och det slutar med att jag får ont i huvudet. Samtidigt ska jag försöka vara trevlig mot alla nya människor jag möter.
Idag ska vi tydligen på bio. Engelskspråkig film har jag blivit lovad. Och så blir det mer mat.
Lunch med Lucys väninnor
Familjemiddag, jag är placerad i högsätet bredvid Lucys mamma, familjens överhuvud
