Mitt Kina – 我的中国

Det finns ett italienskt kvarter i Tianjin och idag besökte vi området för att se vad det erbjuder.

Det är ett antal gator som i huvudsak erbjuder restauranger med italiensk eller europeisk stil. Det är självklart dyrt. Framförallt när det gäller den importerade ölen, den kostar precis som hemma.

Det finns även ett antal butiker som erbjuder allt från billiga venetianska masker till dyrt importerat italienskt vin. Och en butik sålde handtillverkade fioler. Där stod en europeisk besökare och provspelade en av fiolerna. Det lät bra, om det berodde på fiolen eller violinisten vet jag inte.

Området ger ett gemytligt intryck. Det är fullt av turister men känslan blir aldrig att det är en turistfälla. Restaurangen vi åt på hade hög standard på maten och servicen och jag återvänder gärna till området för att besöka fler restauranger.

En fontän vid det italienska kvarteret

Lucy tyckte maten var god

Jag var glad för jag fick resans hitintills enda öl

Lucy har de senaste dagarna jagat runt hela Tianjin för att presentera mig för familj, släkt och vänner. Och när kineser umgås så äter de. Och de äter mycket vid varje tillfälle. Och är det inte mat dricks det mängder med te.

Och jag är storvuxen och gillar mat, men nu börjar det bli väl mycket för mig. Lunchen igår bestod av huo guo med Lucys väninnor. Det är en typ av kokande fondue mitt på bordet som man lägger i kött, fisk och grönsaker i och äter av varefter de blir klara. Gott var det men jag hade ingen chans att äta samma mängd som damerna runt bordet.

Sedan blev det transport till ett shoppingcenter där varje liten butik stor som ett svenskt villagarage hade egna ägare. Här fick jag köpta skjortor till det löjligt låga priset 20 yuan styck, men tyvärr fanns det bara två i min storlek. Därefter blev det te i en av butikerna som ägs av Lucys väninna.

Och sedan när jag var övermätt och trött bar det iväg till restaurangen Flower Garden för familjemiddag. Restaurangen är berömd för sina dumplings och det åt vi mängder av.

Det var trevligt men vad trött jag var när kvällen var slut. Jag hade tillbringat hela dagen i umgänge med kineser som kan lite eller ingen engelska. Men de pratar hela tiden och trotts att min kinesiska är helt värdelös försöker jag hänga med och det slutar med att jag får ont i huvudet. Samtidigt ska jag försöka vara trevlig mot alla nya människor jag möter.

Idag ska vi tydligen på bio. Engelskspråkig film har jag blivit lovad. Och så blir det mer mat.

Lunch med Lucys väninnor

Familjemiddag, jag är placerad i högsätet bredvid Lucys mamma, familjens överhuvud

Så har jag anlänt till mitt mål. Det gick smidigt med en pendelbuss direkt från flygplatsen till Tianjin. Och från busshållplatsen till hotell fick jag skjuts av Lucys syster.

Hotellrummet jag har kallas Delux med utsikt över floden. Det innebär ett jag ser en stump av floden till höger när jag tittar ut genom ett väldigt smutsigt fönster, och sedan har jag större delen av utsikten över en byggarbetsplats och dess lagerplats.

Mitt run har även en inredningsdetalj som jag inte kommer att slå i övriga hotellbranschen. Det är en glasvägg mellan rummet och toaletten. Nu går det visserligen att dra ner en persienn så man får lite privatliv, men det är helt klart udda.

Deluxvy över floden

Vad jag verkligen ser i min utsikt

Japp du ser mig i spegeln på toaletten fast jag står i sovrummet och fotar, rakt genom väggen

Så har man landat i Peking igen. Och gått igenom den stora terminal 3.
Flyget gick riktigt bra men jag lyckades aldrig sova ordentligt så jag är riktigt trött nu.

Sitter för tillfället på ett litet fik på flygplatsen och sippar på en iste i väntan på att bli hämtad. Jag fick en gratis internetuppkoppling här. Men när jag loggar in på min Google mail får jag först identifiera mig gentemot Google med några hemliga uppgifter för att bevisa att det verkligen är jag som loggar in från Kina.

Jag börjar närma mig min resa till Kina. Jag sitter här med bokad tågbiljett till Arlanda där jag bordar Air China för direktflyg till Peking.
Bokningar av biljetter gick smidigt och var inte så fruktansvärt dyrt. Det som jag reagerar på är den nya avgiften för Visa till Kina.

Förr ansökte man om Visa på kinesiska ambassaden men nu har man startat något som kallas Chinese Visa Service Center AB, förkortat CVS Center AB, som hanterar alla visa-ansökningar. Och självklart har priset gått upp.

Förutom porto och returporto kostade mitt Visa 785 kronor. Denna avgift är uppdelad i olika poster, en visa-avgift 220 kronor, en serviceavgift 375 kronor och en postserviceavgift på 190 kronor.
Och ansökningsblanketten har förändrats från en tvåsidig till en fyrsidig blankett. Inte för att den var svår att fylla i men det kändes lite överflödigt med så mycket byråkrati.

Men nu är allt klart, alla avgifter betalda, alla biljetter fixade, och jag blir mött på flygplatsen när jag landar. Det blir säkert ytterligare en fantastisk resa.